Fackliga rättigheter

I många av de länder där våra kläder produceras är rätten till fri facklig organisering starkt begränsad eller till och med förbjuden. I Kina, som är det land som producerar och exporterar mest kläder till Sverige, är det olagligt att organisera sig fackligt. Man får gå med i den fackförening som kontrolleras av kinesiska staten, men detta fackförbund kan inte betraktas som en fri fackförening. Varje försök att starta fria demokratiska fackliga organisationer är förenat med livsfara. I Turkiet är två tredjedelar av arbetskraften inom konfektionsindustrin dagavlönade, immigrant arbetare (d.v.s. en informell sektor) och har således ingen möjlighet att organisera sig fackligt. I de länder där det enligt lagen är tillåtet att organisera sig fackligt, till exempel Indien och Kambodja, stoppar ändå arbetsgivarna ofta arbetarna från att organisera sig. Det är sällan en arbetsgivare i dessa länder döms för detta brott.

Bristen på fackliga rättigheter är det mest avgörande problemet inom kläd- och skoindustrin. De andra problem som finns såsom låga löner, långa arbetstider och farlig arbetsmiljö kan sägas bero på bristen på fackliga rättigheter. Att fackliga rättigheter respekteras är därför den enda långsiktiga lösningen på problemen inom klädindustrin. Arbetarna måste själva ges en möjlighet att påverka sin egen situation. Så är det inte idag.